tisdag 20 juli 2010

Det vackraste

Det vackraste jag vet,
är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid,
och jag glömmer både rum och tid.

Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.

Så sagolikt det är,
att se morgondimman lätta.
När mörkret sakta flyr,
och att se hur dagen åter gryr.

En kylig morgonbris,
sakta sveper genom rummet.
Jag kryper tätt intill,
lycklig för att du finns till.

Stunder av stillhet,
ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka,
att bara ha varann.

Det är en rikedom,
att få älska och att älskas.
Vår kärleks varsamhet,
är det vackraste jag vet.

Det vackraste som finns,
är att vara någon nära.
När månen lyser klart,
över skog och mark så underbart.

Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.

Stunder av stillhet,
ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka,
att bara ha varann.

Det är en rikedom,
att få älska och att älskas.
Vår kärleks sårbarhet,
är det vackraste jag vet.

Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.

~Cecilia Vennersten~

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar